Recension av Olle Carlssons bok

Den 20 februari träffade jag Olle Carlsson. Vi hade ett stimulerande samtal. Vi passade också på att byta böcker med varandra. Jag har läst hans med stort intresse. Härnedan följer några reflexioner kring hans bok.

DEN TREDJE FRÅGAN

Prästen Olle Carlsson är en märklig man. I och runt Allhelgonakyrkan på Söder i Stockholm har han byggt en verksamhet som tilltalar många. När han håller gudsjänst fylls kyrkan av pesoner som kommer dit för att delta i en varm och tillitsfull gemenskap. På sitt lågmälda sätt vill han få församlingen att förstå att de är inneslutna i Guds kärlek, en kärlek som ingenting kräver.

Detta är också ett ledande tema i Carlssons bok ”Kristendom för ateister”. Flertalet av de frågor som han tar upp är av ett slag som alla människor ställt sig, troende såväl som icke troende. Här följer några exempel: Finns Gud? Vem är Gud? Hur kan en allsmäktig kärleksfull Gud tillåta att det finns så mycket elände i världen utan att ingripa?

I sin behandling av dessa och liknande frågor tar Carlsson itu med vad han menar är en föråldrad tolkning av kristendomen. Det behövs inte så många regler och föreskrifter om hur människor ska vara. Det verkligt viktiga är att ta emot Guds kärlek och finna trygghet och glädje i den. Ingen är utvald. Ingen är utstött. Guds kärlek gäller alla. Så ungefär tror jag att Carlsson själv skulle sammanfatta sin religion.

Hans svar på de första två frågorna är alltså: Ja, Gud finns och Gud är kärleksfull. - Hur lyder då svaret på den tredje frågan? – ”På den frågan”, säger Carlsson, ”finns det hur många dåliga svar som helst. För mig är den gåtan olöst”. - Enligt min mening är inte detta mycket till svar, men det är ändå mycket bättre och ärligare än den annars så vanliga floskeln att ”Guds vägar äro outrannsakliga” eller att det finns ”sådant som vi inte kan och ej heller bör försöka förstå”.

Ett annat för somliga mer närliggande svar är att om det nu finns en gud och om denne Gud till äventyrs är god och kärleksfull, så är han inte allsmäktig för om han är det, så är det tydligt att han inte bryr sig särskilt mycket om oss här på jorden. För Carlsson och många med honom är dock inte detta något bra svar, eftersom det leder till slutsatsen att Guds kärlek är begränsad eller endast en illusion för att nu låna ett ord från Richard Dawkins.

Är Gud en illusionist som kan trolla bort sig själv och visa sig ibland? Är han månne också en isolationist? Kanske har Gud som policy att aldrig gripa in utan bara ösa över oss människor sin omätliga kärlek som somliga är lyckliga nog att uppfatta med sina känslor men ingen kan begripa med hjälp av sitt förstånd?

Så tänker inte Carlsson. För honom är Gud inte bara kärleksfull. Gud bryr sig också om oss. På flera ställen i boken finns beskrivningar av hur Gud påverkar och agerar. För Carlsson är inte Gud ”något övernaturligt väsen som existerar avskilt från oss”. Han menar ”att vi själva är det gudomligas möjlighet att gripa in i världen”. Det låter vackert, men när Gud som alltså antas finnas inom oss ser att vi inte klarar av att förhindra olyckliga människors olidliga lidanden, vad gör Gud då? Frågan är väl inte var Gud finns - utanför eller inom oss - utan om Gud finns. Trots Carlssons i och för sig behjärtansvärda försök till förklaring tycks det mig som om ”den tredje frågan” fortfarande väntar på ett bra svar.

Den stora förtjänsten med Carlssons bok är att han i den vänder sig mot allsköns fördomar som inte är ovanliga bland starkt religiösa personer. Här är några exempel på hans raka och entydiga språk: ”För mig finns det bara en grundregel när det gäller sexualitet och det är att den ska vara ömsesidig och att man inte ska skada varandra”. – ”Ibland undrar jag varför man ber oss präster komma och föreläsa om etik och moral. Det har ju visat sig att det inte precis är vår starkaste sida”. – ”Jag vill...göra upp med en straffande gudsbild”. – Dagens västerländska kyrka ”påstår sig följa Jesus, men...det är snarare romarrikets hierarkiska och patriarkaliska värderingar som vi omedvetet följer”. – ”När vi distanslöst ser vår egen tro som den rätta kan det orsaka schismer och till och med innebära att människor får sätta livet till”.

Det är inte svårt att hitta flera minst lika tänkvärda citat.

Man behöver verkligen inte vara troende kristen för att bejaka väldigt mycket av det som Carlsson säger i sin bok. Den innehåller många intressanta tankar om frågor som sysselsatt människor i alla tider oavsett konfessionstillhörighet, även dem som kallar sig agnostiker eller ateister. Intrycket är dock att det inte är till ateister som boken främst vänder sig utan till dem bland Carlssons prästkolleger och andra trosfränder som sitter fast i en enligt honom förlegad syn på vad som är det väsentliga i det kristna budskapet. Därför är bokens titel ett exempel på missvisande varubeteckning. En mer rättvisande titel hade varit ”Carlssons lärobok för kristna”.