fredag 9 januari 2009

Den knep-sluge Adaktusson

Lars Adaktusson har i ett par artiklar i Sv.D. den 3 och 17 december (*) attackerat Humanisterna vars medlemmar valt en icke-religiös livsåskådning. (Min användning av ordet "attackerat" är i enlighet med Adaktussons eget språkbruk). I dessa artiklar använde sig Adaktusson av flera debattekniska knep för att manipulera sina läsare.

Ett av dessa var att i en del av Humanisternas texter byta ut "religion" mot "kärlek". Enligt honom själv gjorde han det för att "illustrera hur människans inneboende och mest centrala behov i vetenskaplig mening kan vara omöjliga att bevisa". I själva verket var det väl så att han ville övertyga läsarna om att de som inte har en religiös tro är kärlekslösa fundamentalistiska ateister som saknar en andlig dimension. Eftersom de inte tror på någon religion kan de väl inte heller tro på kärleken? Det var nog så Adaktusson ville att hans budskap skulle uppfattas.

Ett annat av hans knep var att förleda läsarna till tron att Humanisterna inte vill bevara religionsfriheten, eftersom de inte anser att den behöver skyddas av en speciell lag utöver dem som redan finns. Till dessa hör lagar som värnar om rätten att tänka fritt, att få yttra sig och publicera sina tankar, att få samlas till möten och få sluta sig samman i församlingar och föreningar.

Vad är det de religiösa håller på med som inte omfattas av dessa fri- och rättigheter? Gäller det rätten till andefördrivning eller till att diskriminera kvinnor och homosexuella, eller rätten att utöva psykologisk terror mot religiöst avvikande eller att med hänvisning till synd och skam få skrämma människor att inte använda preventivmedel, eller rätten att till Guds ära och till försvar för den egna familjens heder slå ihjäl sin egen syster eller dotter för att hon haft ett sexuellt förhållande med en man hon älskar, eller gäller det rätten att....osv, osv? Vilka av alla dessa och andra religiöst funtade "rättigheter" är det den speciella lagen om religionsfrihet ska skydda?

Måste man beskyllas för att inte vilja värna om religionsfriheten för att man ifrågasätter behovet av en särskild lag för just denna frihet?

Ett tredje och likaså mycket vanligt knep är att som Adaktusson pådyvla sina motståndare uppfattningar som de inte har för att sedan angripa dessa i syfte att visa hur dumma, inskränkta, obegåvade, fundamentalistiska, kränkande, etc de är.

Adaktusson hävdar bland annat att Humanisternas budskap är att religionen är "roten till allt elände" och att "allting skulle vara bättre utan religiositet". Så är det ju inte. Var och en kan lätt inse att det finns mycket elände som beror på andra företeelser som exempelvis avund, girighet, maktbegär, m.m.
En del av "allt elände" har dock med säkerhet sina rötter i religiösa föreställningar och vanföreställningar. Det är knappast rätt att blunda för detta.

På en punkt är jag emellertid överens med Adaktusson. Liksom han tror jag det finns ett behov av att reflektera. Rubriken till den senare av hans artiklar säger att "den som saknar svar kan behöva reflektera". Jag skulle tro att detta i än högre grad gäller dem som tror sig ha färdiga och för all framtid giltiga svar på mänsklighetens eviga frågor.

Till den gruppen hör så kallade fundamentalister av olika slag. Kännetecknande för dem alla är att de grundar sina uppfattningar på för dem oantastliga fundament såsom Bibeln, Koranen, etc. Humanisterna som fäster stor vikt vid vetenskapliga rön anser exempelvis att arternas utveckling förklaras bättre av Darwin än av Bibeln. Likaså menar de att universums utveckling bättre förklaras genom vetenskapliga observationer än bibliska skapelseberättelser. Vetenskapliga landvinningar är dock inga "fundament" utan ständigt föremål för kritisk granskning, värderingar och omvärderingar, för att kunna tjäna som steg i en utveckling mot ökad förståelse av den värld vi lever i.

Genom att stämpla Humanisterna som fundamentalistiska söker Adaktusson bunta ihop icke religiösa människor med islamistiska och andra religiösa fundamentalister. Denna metod att misskreditera sina motståndare är ännu ett exempel på Adaktussons försåtliga knep.


(*) Adaktussons artiklar finns att läsa pǻ http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2136717.svd och
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2212913.svd